Tolv kilo bär
Buskarna stod här när jag kom, och de har klarat sig bäst av allt på lotten. Svarta vinbär, röda vinbär och krusbär: tre helger med plockning och en frys som knappt går att stänga.
Det mesta jag har gjort på lotten i år har jag gjort för första gången, och resultatet har blivit därefter. Bärbuskarna är undantaget. Dem har jag inte gjort någonting med. De planterades av kolonisten före mig, någon gång för länge sedan, och de bär frukt alldeles oavsett vem som har nyckeln.
Det står fyra buskar längs staketet mot norr: två svarta vinbär, ett rött och ett krusbär. Så här blev det:
| Buske | Plockat | När |
|---|---|---|
| Röda vinbär, en buske | 3,2 kg | 18–19 juli |
| Svarta vinbär, två buskar | 6,8 kg | 25 juli–2 augusti |
| Krusbär, en buske | 2,1 kg | 1–8 augusti |
Tolv kilo och ett hekto, från fyra buskar som ingen har skött på flera år.
Röda vinbär
De röda mognade först, redan i mitten av juli, och dem höll jag på att förlora helt. Koltrastarna hade hittat busken före mig. När jag kom ut lördagen den 18 juli satt det tre stycken i den och åt i lugn och ro, och marken under var prickig av tomma klasar. Jag plockade allt som var kvar samma helg, moget och halvmoget, och fick ihop 3,2 kilo. Grannen med humlen uppskattade att fåglarna hade tagit lika mycket till.
Röda vinbär repar man av klasen med en gaffel, vilket går tio gånger fortare än att plocka svarta. Det blev gelé, sex burkar, och den stelnade på första försöket.
Svarta vinbär
Svarta vinbär mognar inte på en gång, och de sitter inte i långa fina klasar som de röda. Man plockar dem ett och ett, och det tar ungefär en timme per kilo om man är noga. Jag satt på en uppochnervänd hink i fem kvällar och luktade vinbärsblad om händerna i en vecka.
Det mesta blev saft. Jag kokar den som min mormor gjorde: ett kilo bär och sex deciliter vatten får sjuda under lock i tio minuter, sedan får det rinna av genom en silduk utan att man kramar. Kramar man blir saften grumlig, sa hon, och jag har aldrig vågat pröva. Fem deciliter socker per liter avrunnen saft, ett uppkok till, skumma, och så på flaska.
Av fem kilo bär blev det fjorton flaskor på 33 centiliter. De står i källarförrådet och ska räcka över vintern, vilket betyder en flaska varannan vecka. Det kommer inte att gå. Resten av bären, knappt två kilo, ligger i frysen i platta påsar.
Krusbär
Krusbärsbusken tittade jag inte åt på hela försommaren, och det straffade sig. I mitten av juni stod den plötsligt nästan utan blad. På de kala kvistarna satt gröna larver med svarta prickar, hundratals. Krusbärsstekel, fick jag veta, och man ska titta efter den redan i maj, långt inne i busken där larverna börjar. Jag plockade bort dem jag hittade och trodde att busken var förlorad.
Men bären satt kvar. De blev mindre än de borde och sötman kom sent, men två kilo krusbär är två kilo krusbär. Hälften blev kräm, som vi åt ljummen med mjölk samma kväll. Den andra hälften snoppade jag framför teven och frös in.
Till nästa år
Nät över de röda vinbären från den dag de börjar skifta färg. En titt i krusbärsbusken varje vecka från mitten av maj. Och i höst, när bladen har fallit, ska jag ta bort de äldsta grenarna på de svarta vinbären. De är tjocka som kvastskaft och gråa av lav, och enligt boken ska en tredjedel bort ända nere vid marken, så att busken orkar skjuta nytt.
Det blir i så fall det första jag gör för de här buskarna. Det känns som att det är på tiden.