Sju potatisar var

Det är midsommarafton och klockan är halv åtta på morgonen. Sillen står i kylen, gräddfilen är köpt, och på diskbänken ligger en påse jordiga potatisar som jag grävde upp själv igår kväll. Jag skriver det här innan gästerna kommer, för sedan lär jag inte hinna.

61 dagar

Så här gick det till. Den 14 mars lade jag tjugo sättpotatisar i äggkartonger i sovrummet, tio av den tidiga sorten ’Swift’ och tio ’Solist’. Den 18 april, när jorden i låda 1 höll sex grader, satte jag dem: två rader, 30 centimeter mellan knölarna, tio centimeter djupt, groddarna uppåt. Över alltihop la jag dubbel fiberduk med stenar på kanterna.

Sedan kupade jag två gånger, den 9 och den 24 maj, och täckte en extra gång inför järnnatten den 12. I början av juni var blasten knähög och jag tog bort duken. Den 10 juni såg jag de första blomknopparna på ’Swift’. Det ska betyda att det finns något där nere, men jag grävde inte. Jag ville att det skulle vara midsommar.

Från sättning till igår gick det 61 dagar. De som kan det här säger att en riktigt tidig sort behöver 60 till 70 under duk, så jag låg precis på gränsen.

Skörden

Jag tog fyra plantor, alla ’Swift’, från den soliga änden av lådan. Man sticker ner grepen en bit utanför plantan, bänder upp, och så ligger de där i jorden, ljusa och alldeles rena, som om någon hade lagt dit dem. Jag blev fånigt rörd.

Sedan vägde jag dem på hushållsvågen i stugan: 1,1 kilo. Trettiofyra potatisar på fyra plantor. Den största var som ett hönsägg, de flesta som valnötter och sex stycken som hasselnötter. Dem kokade jag redan igår kväll, som provsmakning, med smör och ingenting annat.

Vi blir fyra vid bordet idag. Det gör sju potatisar var, jämnt upp, så jag har köpt ett kilo till som får ligga underst i skålen. Dillen kommer också från affären; min egen i låda 3 är åtta centimeter hög och räcker möjligen till garnering. Gräslöken däremot är lottens egen. Den växte i en tuva vid stugknuten redan när jag kom, och den har inte brytt sig om någonting.

Vad jag gör annorlunda nästa år

Tre saker. För det första ska sättpotatisen gro ljusare. Mitt sovrum är svalt men mörkt, och groddarna blev tre centimeter långa och bleka i stället för korta och gröna; två bröts av när jag satte dem. För det andra räcker det med en sort. ’Solist’ har inte ens börjat blomma och får stå kvar till juli, så halva lådan var aldrig med i tävlingen. För det tredje ska jag sätta en vecka tidigare, om tjälen tillåter, och ha duken på längre.

Men det är nästa år. Idag ska potatisen kokas i tolv minuter med dillstjälkar i vattnet, midsommarstången på ängen ska kläs klockan elva, och enligt prognosen blir det sexton grader och skurar. En vanlig midsommar, alltså.

Sju potatisar var. Jag har väntat åtta år på en lott och 61 dagar på det här, och jag tänker äta mina sju mycket långsamt.