Järnnätter
Natten mot den 12 maj visade termometern vid marken minus en och en halv. Potatisen klarade sig under sin duk, tomaterna stod inne – och nu börjar de tio dagar då plantorna ska lära sig att vara ute.
Det finns ett ord för de där nätterna i maj när himlen är klar, vinden lägger sig och allt man har satt ut för tidigt fryser: järnnätter. De äldre i föreningen säger att man inte ska lita på något före den 20 maj, och i år fick de rätt igen. Jag har en termometer som sparar lägsta temperaturen, nedstucken i låda 1, fem centimeter över jorden. På morgonen den 12 maj stod den på −1,5. Inne i stan, där jag bor, var det plus fyra samma natt.
Potatisen hade jag täckt med dubbel fiberduk kvällen innan, efter att ha sett prognosen hos SMHI. Blasten var då en dryg decimeter hög. På morgonen var duken styv av rimfrost, men under den hade bara de översta bladen i ena hörnet svartnat, där duken hade blåst upp. Paret med växthuset två lotter bort, som hade satt ut sina squashplantor på friland helgen innan, förlorade alla utom en.
Tio dagar på balkongen
Tomaterna är nu 35 centimeter höga och har stått inomhus hela sitt liv, under lampa och utan en vindpust. Av 24 frön grodde 22. Åtta plantor har jag behållit; resten ställde jag i bytesbacken vid redskapsboden, och de var borta på en timme.
Ställer jag ut de åtta direkt bränner solen bladen vita på en eftermiddag. Så de ska avhärdas, och eftersom jag jobbar på dagarna och inte kan stå på lotten och flytta krukor, sker det på balkongen hemma. Den vetter mot gården och har skugga till klockan två. Jag har gjort ett schema och tejpat upp det på balkongdörren:
| Dag | Ute | Var |
|---|---|---|
| 1–2 | 2 timmar | skugga och lä |
| 3–4 | 4 timmar | skugga, lite morgonsol |
| 5–6 | hela dagen | halvskugga |
| 7–8 | hela dagen | sol från klockan två |
| 9–10 | dygnet runt | om natten håller minst 8 grader |
De första dagarna betyder det att jag bär ut fjorton krukor när jag vaknar och in igen innan jag går till jobbet. Det är ingen som har sagt att det här skulle vara bekvämt.
Det som redan står ute
Allt är inte lika ömtåligt. Det som såddes direkt i lådorna den 25 april bryr sig inte om en frostnatt: ärtorna är sju centimeter höga, rädisorna har fått sina första riktiga blad och löken står i raka rader med tio centimeter mellan varje. Morötterna tog 19 dagar på sig att komma upp. Jag hade hunnit ge upp och så en ny rad bredvid, så nu står de dubbelt så tätt som de ska, och jag får gallra till fyra centimeters lucka när de har vuxit till sig.
Så här ser planen ut för de sex lådorna, räknat från stugan. Varje låda är 3 meter lång och 1,20 bred.
- Potatis. Två rader med 60 centimeter emellan, 30 centimeter mellan knölarna. Sattes den 18 april.
- Morötter och lök i varannan rad, 25 centimeter mellan raderna. Löken ska lura morotsflugan, sägs det.
- Sallat, rädisor, dill och rödbetor. Det som går fort och som man sår om flera gånger.
- Squash. Två plantor, inte fler. Alla jag har frågat har sagt samma sak med samma trötta blick.
- Ärtor och störbönor. Ärtorna är sådda, bönorna väntar tills jorden håller 12 grader.
- Tomater med tagetes framför och tre grönkålsplantor i bortre änden.
Den 6 juni
Utplanteringen blir på nationaldagen, som i år är en lördag. Då har det gått tre och en halv vecka sedan järnnatten, jorden har hunnit bli varm och jag har en hel helg på mig. Det innebär två vändor med cykeln, plantorna i bananlådor på pakethållaren, och förmodligen en del blickar på cykelbanan.
Skulle jag göra om något hittills, så är det sådden av tomaterna. Den 14 mars var två veckor för tidigt för någon som inte har växthus. Plantorna har blivit långa och har redan börjat blomma i sina mjölkpaket, och blommor vill man inte ha förrän de står på plats. Nästa år sår jag runt den 1 april och litar på att det räcker.
Ikväll ska det bli nio grader och mulet. Bra väder för att stå i skuggan i två timmar och vänja sig vid att världen blåser.